Assisterad frivillig återresa

Inom systemet för frivillig återresa återvänder en utlänning som sökt internationellt skydd, men som inte kan eller vill stanna i det mottagande landet, frivilligt till utrese- eller hemlandet eller till något annat land där han eller hon har uppehållstillstånd. Frivillig återresa föreslås först och främst för personer som inte beviljas uppehållstillstånd och som inte har förutsättningar för att få asyl i det mottagande landet.

Frivillig återresa är ett människovärdigt sätt att återvända till hemlandet och återintegrera sig. Den som ska återvända fattar själv beslut om återvändandet och kommer överens om en lämplig tidpunkt för återresan tillsammans med dem som ordnar återresan. Man kan ta tillbaka sitt beslut när som helst, till och med på flygplatsen innan man stiger på flyget.

Medellösa återvändare kan beviljas stöd för återresan. Då är det fråga om en assisterad frivillig återresa. Utöver resebiljetterna får återvändaren i så fall ett bidrag i form av kontanter eller förnödenheter för att kunna komma i gång i hemlandet. Detta kallas för återintegrering. I internationella sammanhang används termen Assisted Voluntary Return and Reintegration (AVRR) för assisterad frivillig återresa och återintegrering.

Migrationsverket (Migri) och den förläggning där återvändaren är registrerad står för arrangemangen för den frivilliga återresan. Migrationsverkets viktigaste samarbetspartner i fråga om frivillig återresa är FN:s internationella organisation för migration IOM (International Organization for Migration). Migrationsverket har flera tjänsteleverantörer i återvändandeländerna – internationella och lokala organisationer som hjälper Migrationsverket att säkerställa att återresan går så bra som möjligt.

Återresan möjliggör fortsatt liv och nystart

Att stödja frivilligt återvändande är inte något nytt fenomen. I Finland har man ordnat assisterade frivilliga återresor sedan 1998. Frivillig återresa blev en permanent del av förläggningarnas verksamhet i och med en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2015. Antalet personer som återvänder har ökat kraftigt såväl i Finland som i de övriga europeiska länderna. År 2014 återvände 318 personer från Finland till sitt hemland, men år 2016 var antalet assisterade frivilliga återresor redan 2 116. År 2017 utnyttjade 1 425 personer denna möjlighet.

Under de senaste åren har det största antalet människor återvänt till Irak, och orsaken till återresan har oftast varit ett negativt asylbeslut. Om man får avslag på asylansökan, är frivillig återresa i alla avseenden ett bättre alternativ än avlägsnande ur landet genom myndighetsåtgärder.

En del som kommer till Finland beslutar att avbryta tillstånds- eller asylprocessen till exempel för familjemedlemmarnas skull när de har blivit kvar i hemlandet eller på grund av att situationen i hemlandet har förändrats. Ett betydligt större antal asylsökande som fått avslag har lämnat Finland med egna medel än assisterat. Statistiken över dem är dock bristfällig eftersom många lämnar landet utan att meddela någon om det.

Assisterad frivillig återresa innebär uppenbara fördelar för samhället. Den främjar återintegration och stöder utvecklingen och stabiliteten i hemlandet. Dessutom vill de som fått avslag på sin asylansökan i mindre mån stanna i det mottagande landet utan uppehållstillstånd.

Den som återvänder frivilligt får stöd

Stöd för frivillig återresa beviljas efter prövning. Det är avsett för medellösa asylsökande som sökt internationellt skydd eller fått avslag och som frivilligt och i permanent syfte vill återvända till sitt utreseland. Med asylsökande avses en utlänning som söker skydd och uppehållsrätt i en främmande stat. Stöd kan också beviljas offer för människohandel som inte har någon hemort i Finland samt personer vars internationella skyddsstatus i Finland har återkallats eller upphört.

De som är klienter vid en förläggning kan ansöka om bidrag för frivillig återresa hos den egna förläggningen. Om återvändaren inte längre är registrerad som klient vid en förläggning, kan bidraget på ansökan beviljas av Migrationsverket.

vepst

Stöd för frivillig återresa fås i form av pengar eller tjänster

Den som återvänder till sitt utreseland kan få bidrag i form av pengar, förnödenheter eller bägge två. De som ordnar återresan försöker alltid ta hänsyn till personens individuella situation och behov. Bidrag kan beviljas förhöjt till personer i utsatt ställning. Stödet för frivillig återresa hjälper återvändaren att börja om i hemlandet.

Storleken på bidraget beror på till vilket land och till vilka omständigheter man återvänder. En vuxen som återvänder frivilligt till sitt hemland kan beviljas högst 1 500 euro i kontant stöd. En minderårig som återvänder med sin familj kan få högst 750 euro. Det förhöjda kontanta stödet är 2 000 euro. Det kan man få till exempel på grund av handikapp eller sjukdom. År 2017 fick största delen av återvändarna 800–1 000 euro i penningbidrag.

Bidraget i form av förnödenheter kan utgöras av saker eller tjänster. Den som återvänder kan till exempel få hjälp med att skaffa en bostad och betala hyra, att skaffa utbildning och få hälso- och sjukvårdstjänster, att hitta arbete eller att grunda ett eget småföretag. Återvändaren bestämmer själv vilka förnödenheter han eller hon behöver. Bidrag beviljas inte för något sådant som anses vara olagligt.

Bidrag i form av förnödenheter uppgår till högst 5 000 euro per vuxen återvändare och till högst 1 500 euro per barn som återvänder med sin familj.

Frivillig återresa i praktiken

Det tar i genomsnitt två veckor att ordna återresan från inlämnandet av ansökan om frivillig återresa. Den som återvänder får resebiljetter till hemlandet samt hjälp med att skaffa resedokument om han eller hon inte har ett pass. Återvändaren är som vilken som helst passagerare. Han eller hon reser bland de andra resenärerna med ett vanligt reguljärflyg utan följeslagare.

IOM tar hand om researrangemangen, bistår återvändaren på flygplatsen och under återresan samt erbjuder ofta stöd även efter återresan. Gamla och sjuka personer, familjer samt ensamresande kvinnor och barn kan vid behov få särskilda tjänster under resan.

En återvändare som beviljats bidrag ska efter resan kontakta det lokala IOM-kontoret eller en annan tjänsteleverantör som betalar bidraget i form av kontanter eller förnödenheter. Beroende på landet betalas bidraget med antingen girering, kontanter eller check. I regel tar det ett par veckor att få bidraget beroende på arrangemangen.

Den som valt bidrag i form av förnödenheter ska kontakta den som ansvarar för stödet i återvändandelandet – det lokala IOM-kontoret eller någon annan tjänsteleverantör som Migrationsverket har valt. Om återvändaren vill kan han eller hon diskutera användningen av bidraget i form av förnödenheter redan före återresan och få tjänsteleverantörens kontaktuppgifter från förläggningen och/eller från IOM:s representant innan han eller hon lämnar Finland. Tjänsteleverantören och återvändaren ska tillsammans utarbeta en återintegrationsplan, vilket kan ta några veckor eller månader.

Om du inte har fått uppehållstillstånd, är frivillig återresa det första alternativet för återvändande

I Finland fattas asylbeslut i enlighet med EU-lagstiftning och internationella avtal. Varje asylansökan behandlas och prövas individuellt. I sina asylbeslut följer Migrationsverket utlänningslagen som iakttar de mänskliga rättigheterna, grundlagen och förbudet mot tillbakasändning.

Viljan att stanna i Finland, fattigdom, ekonomiska problem, ålder, yrke eller hög arbetsmotivation är inte i sig tillräckliga grunder för att få asyl eller uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd eller internationellt skydd enligt utlänningslagen beviljas inte heller om omständigheterna i sökandens hemland är sådana att det inte finns grunder för att få asyl. Det är till exempel mycket osannolikt att en person från en medlemsstat i Europeiska unionen får asyl i Finland, eftersom Finland, i likhet med de övriga EU-länderna, anser att alla EU-staterna är trygga.

Asyl eller internationellt skydd beviljas en person som hotas av allvarlig personlig fara om han eller hon återsänds till sin hemtrakt. Om en person har möjlighet till intern flykt i sitt hemland beviljas han eller hon i regel inte internationellt skydd. Förutsättningen för att få flyktingstatus, det vill säga asyl, är att personen känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sitt ursprung, sin religion, nationalitet eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin politiska uppfattning.

Kriterierna för beviljande av asyl fastställs noggrant i utlänningslagen och i de internationella avtal som Finland har förbundit sig till.

Vistelse i Finland utan uppehållstillstånd

En asylsökande kan vistas i Finland utan visum eller uppehållstillstånd under hela den tid som asylansökan behandlas. Vistelsen blir dock olaglig om asylsökanden stannar i landet trots ett negativt asylbeslut.

Det är nödvändigt att ha uppehållstillstånd i Finland med tanke på förmåner och rättigheter. Om en person inte har uppehållstillstånd kan han eller hon få varken arbete eller arbetsmarknadsstöd. Detta leder i sin tur till att människor som saknar laglig rätt att vistas i landet löper en stor risk att bli utslagna, kriminella eller utnyttjade av människohandlare eller brottslingar. Därför är frivillig återresa den bästa lösningen för en person som saknar asyl eller uppehållstillstånd.

Om en person inte uppfyller villkoren för uppehållstillstånd men ändå vägrar återvända frivilligt, ska polisen ta hand om hans eller hennes avlägsnande ur landet. Polisen informerar sökanden om avvisningsförberedelserna. Även i dessa situationer erbjuds personen möjlighet till frivillig återresa före avvisningen.