Published 03.01.2020

Brobyggare – Diasporans roll i utvecklingen i Somalia och Afrikas Horn

Verksamhetsmodeller för representanter för diasporan och instanser som arbetar med dem

Under hösten 2019 genomfördes projektet Dialogprocessen, vars syfte var att höra diasporans synpunkter på möjligheten att delta i återuppbyggnaden av och främjande av freden i bakgrundslandet. Som en del av projektet utarbetades den vidstående publikationen, vars syfte är att lyfta fram viktiga frågor och verksamhetsmodeller om bakgrundslandets utveckling för intresserade diasporanätverk och de som hör till diasporan samt organisationer, föreningar, tjänstemän och andra intresserade som har samarbete med dessa. Den vidstående publikationen är en sammanfattning av den större utredningen, som finns tillgänglig på finska på webbplatsen för Finlands Somalia-nätverk. Denna sammanfattning har översatts till finska, svenska, engelska, somali, arabiska, dari och kurdiska.

 

Projektet Dialogprocessen samordnas av Finlands Somalia-nätverk. Samarbetspartner i projektet var takorganisationen för finländska utvecklingsföreningar Fingo samt Kommunikations- och utvecklingsstiftelsen (VIKES). Dialogprocessen bestod förutom av denna publikation av fyra diskussionstillfällen, som gällde diasporan i Somalia, Afghanistan, Irak och Syrien (inkl. kurder). Den genomfördes som en del av finska Migrationsverkets, finska utrikesministeriets och Krishanteringscentrets projekt AUDA (Frivillig återresa till Irak, Afghanistan och Somalia), som finansierades via Europeiska unionens asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF).

 

 

BROBYGGARE

– DIASPORANS ROLL I UTVECKLINGEN I SOMALIA OCH AFRIKAS HORN

 

SAMMANFATTNING AV PUBLIKATIONEN

 

 

 

 

SKRIBENT: ROSA RANTANEN

FORSKNINGSASSISTENT: LIBAN ABDI

 

 

UTGIVARE: FINLANDS SOMALIA-NÄTVERK

ADRESS: FÅGELVIKSGATAN 10, 00500 HELSINGFORS, FINLAND

E-POST: TOIMISTO@SOMALIAVERKOSTO.FI

https://www.somaliaverkosto.fi/sv/finlands-somalia-natverk/ (SVENSKA)

www.somaliaverkosto.fi/so/ururka-shabakada-finnishka-iyo-soomaalida-ee-finland/ (AF-SOOMAALI)

 

BILDER: FINLANDS SOMALIA-NÄTVERK, TATU HILTUNEN

 

 

2019

 

DENNA UTREDNING HAR FINANSIERATS AV EUROPEISKA UNIONENS ASYL-, MIGRATIONS- OCH INTEGRATIONSFOND (AMIF).

 

 

  1. PUBLIKATIONENS BAKGRUND OCH SYFTE 

 

Denna publikation är en sammanfattning av utredningen Sillanrakentajat – diasporan rooli Somalian ja Afrikan sarven kehityksessä (Brobyggare – diasporans roll i utvecklingen i Somalia och Afrikas horn). Publikationen behandlar vilken roll samarbetet mellan diasporanätverken och diasporan har i återuppbyggnaden och utvecklingen av bakgrundslandet. Finlands Somalia-nätverk fungerar som fallstudie.  Finlands Somalia-nätverk är paraplyorganisation för finska organisationer som har verksamhet i Somalia och Afrikas horn. Syftet med publikationen är att lyfta fram viktiga frågor och verksamhetsmodeller om bakgrundslandets utveckling för intresserade diasporanätverk och de som hör till diasporan samt organisationer, föreningar, tjänstemän och andra intresserade som har samarbete med dessa. Den ursprungliga publikationen är 36 sidor lång och den finns tillgänglig på finska via webbplatsen för Finlands Somalia-nätverk. Sammanfattningen har översatts till finska, svenska, engelska, somali, arabiska, dari och kurdiska.

 

Publikationen är en del av projektet Dialogiprosessi (dialogprocessen), som Finlands Somali-nätverk samordnade under hösten 2019. Samarbetspartner i projektet var takorganisationen för finländska utvecklingsföreningar Fingo samt Kommunikations- och utvecklingsstiftelsen (VIKES). Dialogprocessen bestod förutom av denna publikation av fyra diskussionstillfällen, som gällde diasporan i Somalia, Afghanistan, Irak och Syrien (inkl. kurder). Syftet med projektet vara att höra diasporans synpunkter på möjligheten att delta i återuppbyggnaden av och främjande av freden i bakgrundslandet. Dialogprocessen finansierades av Europeiska unionens asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF). Den genomfördes som en del av finska Migrationsverkets, finska utrikesministeriets och Krishanteringscentrets projekt AUDA (Frivillig återresa till Irak, Afghanistan och Somalia).

 

Inför publikationen intervjuades personer som är eller har varit aktiva i Finlands Somalia-nätverks verksamhet. Denna publikation fokuserar särskilt på den somaliska diasporans erfarenheter och Finlands Somalia-nätverk. I publikationen har man dock även nyttiggjort frågor gällande den irakiska, syriska, kurdiska och afghanska diasporan som uppkommit under diskussioner och seminarier under hösten 2019.

 

Kartläggningen av diasporans verksamhetsmöjligheter i förhållande till utvecklingen av bakgrundslandet är inte enbart förknippat med hur diasporan i Somalia och Afrikas horn kan organisera sig och verka sinsemellan. Finlands Somalia-nätverk är inte per definition ett diasporanätverk, utan en paraplyorganisation, vars medlemmar består av organisationer som bedriver utvecklingssamarbete i Somalia och Afrikas horn. I publikationen kartläggs i korthet vilken roll den somaliska diasporan har i denna konstellation och hur enskilda personer upplever att identifieringen med diasporan påverkar deras sociala deltagande.

 

Publikationen närmar sig diasporans påverkningsmöjligheter via Finlands Somalia-nätverk och strävar med andra ord inte efter att presentera en heltäckande bild av den somaliska diasporans synpunkter eller verksamhet i Finland. Framför allt är syftet att lyfta fram hur man i ett nätverk har lyckats hitta olika aktörer och gemensamma värderingar och verksamhetssätt, med vilka man främjar utvecklingssamarbetet i Somalia och Afrikas horn.

 

 

  1. GENOMFÖRANDESÄTT

Inför denna publikation genomfördes tre individuella intervjuer samt en gruppintervju med personer som är eller har varit aktiva i Finlands Somalia-nätverks verksamhet. I gruppintervjun deltog fem nuvarande styrelsemedlemmar, som representerade olika medlemsorganisationer. En del av diskussionen hölls på finska och en del på somaliska.  Två av de intervjuade är födda i Finland, resten i området kring Somalia och Afrikas horn. I intervjuerna deltog sammanlagt fyra kvinnor och tre män. Med undantag av en hör de intervjuade till den somaliska diasporan.

Vid intervjuerna användes en gemensam intervjugrund, men det är inte fråga om en intervjuundersökning, utan en friformig diskussion kring temana. Syftet var att avgränsa ämnet till diasporans möjligheter att delta i synnerhet i Finlands Somalia-nätverks kontext, men även lämna utrymme för olika teman som uppkom. Intervjuerna genomfördes i form av möten i Helsingfors under november 2019.

 

Denna publikation är inte en egentlig undersökning, men källorna som använts har bestått av litteratur inom branschen och utlåtanden från sakkunniga. Under dialogprocessen framkom vissa viktiga begrepp återkommande och definitionen av dessa är viktig i behandlingen av diasporans möjligheter att påverka. Begreppen framkom antingen direkt eller indirekt i diskussionerna och intervjuerna. Urvalet av viktiga begrepp baseras med andra ord på vilka saker som de intervjuade och de sakkunniga själva lyfte fram i intervjuerna och diskussionerna som hölls under projektets gång.

 

  1. DIASPORAN SOM ERFARENHET: DIASPORAN OCH IDENTITET 

När man talar om diasporans möjligheter att delta och påverka, är det viktigt att definiera vad diaspora betyder. I denna publikation baseras definitionen och analysen av begreppen särskilt på observationer om vilka frågor som representanter för diasporan och de som samarbetar med diasporan lyfte fram. Även om diaspora är ett ord som används ofta, kan olika personer och aktörer hänvisa till det med något olika innebörd. Detta är bra att uppmärksamma i arbete med och beslutsfattande gällande diasporan.

 

Vanligen avses med diaspora en grupp personer, som tvingats flytta ifrån sitt hemland och bosätta sig för att leva någonstans utanför det. Diasporan förknippas med längtan till hemlandet (t.ex. Somalia), oberoende av om man är född där eller någonstans utanför det (t.ex. Finland). Diasporan förknippas med aktiv identifiering med kulturen, nyheterna och följande av aktuella händelser samt social påverkan i bakgrundslandet. I denna publikation hänvisas till Somalia och Afrikas horn i huvudsak med termen bakgrundsland och till Finland med termen bosättningsland. Flera av de intervjuade hänvisade dock själva till Somalia med termen hemland och terminologin är inte entydig annars heller.

En av intervjufrågorna löd: ”Vad innebär det för dig att höra till diasporan?” Med denna fråga strävade man efter att kartlägga hur den intervjuade själv uppfattar begreppet diaspora och hur hen upplever det som en del av sitt personliga liv och sin identitet. Identitet är ett viktigt begrepp när man talar om diasporan.

En av de intervjuade betonar att avfärden från bakgrundslandet följs av integration i det nya landet och att detta skede är av yttersta vikt. Först därefter kommer viljan att hjälpa och göra något för hemlandet. I intervjuerna framkom också den aktiva verksamhetens roll i definitionen av diasporan. Samma person observerade även att man måste göra skillnad på termerna diaspora, flykting och invandrare. Enligt personen i fråga har terminologin utvecklats i Finland jämfört med tidigare. ”I början av 1990-talet var vi bara utlänningar. Det stod till och med så i passen. Nu har vi kommit till den punkten att termen har ändrats till nyfinländare: finnish-somali-diaspora.”

Även om personer födda i Finland definitionsmässigt vanligen räknas till diasporan, råder inte nödvändigtvis något samförstånd om begreppets innebörd inom diasporan. En av de intervjuade konstaterar att ”jag har svårt att se ungdomar som fötts här som en del av diasporan, såvida de inte har besökt sitt hemland”.

En av de i Finland födda intervjuade beskriver att hen under sitt liv upplevt svårigheter med att identifiera sig själv mellan två kulturer. Den somaliska diasporan har för hen inneburit att hitta ”sin egen kulturklass” och en känsla av tillhörighet i en grupp. Hen upplever att diasporan på ett sätt är mer hemma än Somalia eller Finland. Till exempel berättar hen att hen på ett allmänt plan lättare identifierar sig med ungdomar som hör till den somaliska diasporan i andra europeiska länder än ungdomar som fötts och bor i Somalia.

 

Enligt den intervjuade måste man fortfarande i Finland ofta besvara frågor som ”varifrån kommer du egentligen” eller ”varifrån kommer dina föräldrar”. Hen beskriver sig fortfarande höra dessa frågor så ofta, att hen tröttnat på dem och svarar vant att hen är finlandssomalier. Hen tillägger att ”det är spännande när kulturen eller landet kan vara starkt närvarande i vardagen, även om man aldrig har levt eller besökt det”. Hen identifierar sig inte med termen ”andra generationens invandrare”, utan upplever den skapa klyftor människor emellan, även om föräldrarnas kulturella identitet också är närvarande i livet.

 

Flera av de intervjuade, oberoende av ålder och kön, uppgav att de identifierar sig mer med den somaliska diasporan än somalier som fötts och bor i Somalia. Många identifierar sig även med andra diasporagrupper än den somaliska diasporan. I en av intervjuerna uttrycktes frågan på följande sätt: ”med diaspora hänvisar man oftast till personer som inte har slagit rot, vilket innebär att också längtan till hemlandet är stor”. Och ”då är personens tankar inte hela tiden närvarande på den här platsen, utan längtar hela tiden hem och befinner sig mellan två platser”.

 

Tyvärr förenar upplevelser förknippade med rasism, diskriminering och utanförskap för sin del medlemmarna i diasporan. Å andra sidan förekommer starka åsiktsskillnader och diskriminering även inom diasporan. Diskriminering och rasism förekommer ibland som direkta verbala eller fysiska angrepp. Dessutom förekommer diskriminering i Finland bevisligen till exempel i arbetslivet och inom utbildning. Diskriminering förekommer även i vardagen i form av mikroaggressioner, varvid någon kränker en person som hör till diasporan indirekt antingen avsiktligt eller oavsiktligt. Ett vanligt exempel på detta är det som beskrevs ovan om att en ungdom med somalisk bakgrund som fötts i Finland får frågan om varifrån hen ”egentligen” kommer ifrån och man förutsätter att hen inte är finländare. Upplevelsen av utanförskap kan ibland öka viljan att söka sig till andra som hör till diasporan. Detta är för många en personlig resurs, men även en utmaning för integrationen och välbefinnandet, då den som hör till diasporan upplever sig vara bortkopplad från det finska samhället.

 

  1. DIASPORAN SOM AKTÖR 

4.1 Finlands Somalia-nätverks uppkomst och verksamhet 

 

Finlands Somalia-nätverk grundades 2004 och registrerades som förening 2009.  Nätverkets egen lokal öppnades 2014 och nätverket sysselsätter 5-6 arbetstagare. Efter grundandet har nätverket fått rikligt med finansiering från olika instanser och kvaliteten på projekten har förbättrats och blivit mer professionellt med åren. Numera fungerar nätverket som paraplyorganisation för 32 medlemsorganisationer och samordnar tre utvecklingssamarbetsprojekt i Somalia och Afrikas horn. Dessutom utbildar nätverket medlemsorganisationerna bland annat i administration och förbättring av kvaliteten på organisationsverksamheten. Ungdomar har man fått med i synnerhet genom Impact Academy-verksamheten, där man erbjuder utbildning och mentorskap förknippat med social påverkan och arbetslivet. Verksamheten är öppen för alla intresserade ungdomar, oberoende av deras bakgrund.

 

Finlands Somalia-nätverk har lyckats öka sin verksamhet ända sedan grundandet och antalet medlemsorganisationer har också ökat. Under de senaste 15 åren har kännedomen om Finlands Somalia-nätverk förbättrats och det idkar samarbete med många aktörer inom organisationssektorn i Finland. Merparten av medlemsorganisationerna är diasporaorganisationer förknippade med Somalia och Afrikas horn, men Finlands Somalia-nätverks medlemsorganisationer omfattar även andra organisationer. I flera diskussioner lyfts det fram att samarbete med andra finländska instanser (som inte hör till den somaliska diasporan) främjar diasporans möjligheter att påverka i synnerhet gällande utvecklingssamarbetet, eftersom det för med sig andra synvinklar samt kunskaper om den finländska organisationssektorn och verksamhetskulturen. Närvaron av personer och organisationer med finländsk bakgrund som inte hör till den somaliska diasporan i olika situationer fungerar som en faktor som ibland minskar interna spänningar inom diasporan. När man uttryckligen fokuserar på verksamheten, till exempel ett gemensamt projekt, är det lättare att arbeta tillsammans trots åsiktsskillnader (politik, klaner, religion) inom gruppen. Även om personer med finländsk bakgrund medverkar i verksamheten, är merparten av nätverkets aktiva medlemmar och styrelsemedlemmar representanter för den somaliska diasporan. Frågan gäller också framför allt att hitta en fungerande samarbetsmodell mellan olika bakgrunder och verksamhetssätt.

När man vill förbättra diasporans (eller vilken annan grupp som helst) möjligheter att påverka som en organiserad aktör, måste man beakta jämlikhet och professionalism i verksamheten. En av de intervjuade, som varit med och grundat Finlands Somalia-nätverk, beskrev nätverkets tillkomst som så, att representanterna för diasporan tröttnade på att det fanns flera pågående projekt mellan Finland och Somalia, men att resultaten av dem inte verkade vara de bästa möjliga. Enligt hen tröttnade man på att varje grupp höll fast vid sitt eget projekt. Senare förstod man att man genom att idka samarbete och organisera sig kan hjälpa utvecklingen i Somalia på ett bättre sätt. Insikten om detta skedde dock inte särskilt snabbt, utan processen varade i många år. Med tiden och att konkret sätta sig ned tillsammans och diskutera upplevde man ha en viktig roll, även om framstegen skedde förhållandevis långsamt. Det tätare samarbetet baserades inte på att alla åsiktsskillnader skulle ha lösts, utan på att olika aktörer förstod att gemensam organisering skulle gynna både deras egna mål och diasporans gemensamma mål, som allmänt taget kan sägas vara utvecklingen i Somalia och Afrikas horn.

I intervjuerna frågade man vad som skulle kunna vara diasporans gemensamma mål. Att hitta ett gemensamt mål för diasporan är i princip ett ganska omöjligt mål, vilket de intervjuade också ofta konstaterade. Diasporan är inte en homogen grupp och inom den kan det finnas också kraftiga åsiktsskillnader. Trots detta trodde många att det är möjligt att arbeta tillsammans, även om man inte är överens om allting. Generellt kan man också säga att även om diasporan inte har ett gemensamt mål, kan representanter för den har mindre gemensamma mål och arbeta sida vid sida för att uppnå dem.

 

En av styrelsemedlemmarna uppger sig vara emot klantänkande och att hen ända från början upplevt att detta inte har varit ett problem i nätverket. “Vi gjorde saker tillsammans och så att fokus låg på behovet”. Hen konstaterar att hen själv inte har rest till Somalia för att idka utvecklingssamarbete, men har i Finland på nära håll sett ”hur organisationssektorn fungerar och hur den administreras effektivt”. Den intervjuade konstaterar sig ha påverkats av att personer med somalisk bakgrund och finländare har konkret arbetat tillsammans och obundet för att förbättra situationen i Somalia. “Allt är inte politik, även om jag tidigare trodde det.”  I diskussionerna ansågs paraplyorganisationen vara en viktig länk mellan olika medlemsorganisationer och det upplevdes effektivisera administrationen av projekten. Flera personer nämnde att paraplyorganisationen är viktig för den somaliska diasporan och att den fungerar som en brygga mellan olika instanser.

 

Vad är då skälet till att Finlands Somalia-nätverks verksamhet har lyckats och är det möjligt att kopiera nätverkets verksamhetsmodeller för användning av andra? Under intervjuerna framkom det att Finlands Somalia-nätverks betydelse inte bara är principiell, utan att den stödjer medlemsorganisationerna i deras dagliga verksamhet. I praktiken hjälper paraplyorganisationen exempelvis till med kontakten mellan medlemsorganisationerna, ordnande av seminarier, ansökning av finansiering, samordning av projekt och kommunikation. Framgången för Finlands Somalia-nätverk, eller vilket annat nätverk som helst som arbetar med diasporan, ansågs baseras på att nätverket är politiskt och ideologiskt obundet. Då utesluter den i princip inte någon på basis av deras bakgrund, åsikt eller religiösa övertygelse.

 

4.2 Sakkunnighet 

 

I princip kan personer som hör till diasporan anses vara erfarenhetssakkunniga: endast en person med somalisk bakgrund kan veta hur det känns att vara somalier. När man talar om organisationsverksamhet och utvecklingssamarbete, är det dock viktigt att komma ihåg att erfarenhetssakkunnighet och den personliga anknytningen till landet inte innebär professionell sakkunnighet. Därför är det viktigt att koppla diasporaerfarenheten till professionell sakkunnighet, som kan återfinnas såväl inom diasporan som utanför den.

 

Det är av yttersta vikt att diasporans egna erfarenheter beaktas då man kartlägger dess behov. I flera diskussioner och intervjuer lyfte man fram hur det i finländsk media, forskning och politisk debatt talas i stället för minoriteter med utländsk bakgrund (t.ex. diasporor, flyktingar, asylsökande, invandrare) snarare än att de aktivt skulle vara med och tillföra information och dela den. Även beslutsfattande i frågor gällande diasporan sker ofta utan representation av diasporan. I det finländska samhället bör man fästa större uppmärksamhet vid vem som talar och i vems ställe. Många personer som hör till den somaliska diasporan och andra diasporor är överens om att representanter för diasporan bör medverka mer aktivt i planeringen och genomförandet av olika projekt som jämlika faktorer, snarare än att de skulle ombes ge kommentarer och att de ”ges” tillfälle att komma till tals. Detta kan innebära att det i olika arbetsgrupper skulle i planeringsstadiet finnas med en mer varierad grupp personer och att man där i ännu större utsträckning skulle beakta att man till uppgifter som gäller diasporan skulle anställa och ta in som sakkunniga representanter för diasporan.

 

Diasporans möjligheter att påverka och delta i bakgrundslandet påverkas i stor utsträckning av säkerhetssituationen i bakgrundslandet, som till exempel i Somalia fortfarande är mycket dålig på många ställen. Även om Somalia som land så sakteligen utvecklas mot det bättre, vill få återvända dit frivilligt. Enligt en undersökning som gjorts i Finland har många asylsökande som kommit från Somalia och som fått ett negativt beslut om uppehållstillstånd beslutat sig för att de hellre stannar i Finland som papperslösa än att återvända till Somalia. Förknippat med programmet för frivillig återresaa kan begreppet frivillighet ifrågasättas, eftersom det i vissa fall är så att om personen avstår från frivillig återresa, så blir hen tvångsavvisad eller kvarblir som papperslös. Om återresan inte är frivillig i ordets rätta betydelse, kan systemet försätta de återresande i livsfara och kränka deras mänskliga rättigheter. Hösten 2019 fick Finland sin första dom av Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter för brott mot fördraget om mänskliga rättigheter, eftersom en man som Finland återfört till Irak dödades kort efter sin återresa. Även om det förekommer individuella och regionala skillnader, begränsar säkerhetshoten i betydande utsträckning möjligheterna till återflyttning och diasporans möjligheter att verka på plats i bakgrundslandet.

 

När man talar om återflyttning, måste man beakta att om personen återflyttar eller om hen återförs permanent till bakgrundslandet, kan hen snarare definieras som återflyttare än som hörande till diasporan. Via utvecklingssamarbetet och organisationsverksamheten som idkas i Finland är det möjligt att stödja utvecklingen i bakgrundslandet även då säkerhetssituationen inte tillåter permanent återresa. När situationen är gynnsam, är det ofta en mycket positiv och betydelsefull upplevelse att tillfälligt återvända till bakgrundslandet i hjälparbetets tecken. ”När du kommer fram, kan du bidra genom att arbeta eller frivilligarbeta för olika organisationer”, konstaterar en av de intervjuade. ”Det är dessa saker som motivationen kommer ifrån.”

 

Den intervjuade berättar att man kan bygga broar på otaliga sätt: yrke och kunskap, företagande eller diplomatiska relationer. ”Men den största motivationen bör vara tanken om vad du kan göra för ditt hemland. Jag motiveras av återuppbyggnaden av Somalia och att verka där, och särskilt av mitt arbete, som jag började genom Finlands Somalia-nätverks verksamhet. Före det besökte jag sällan Somalia.”

 

4.3 Språk och religion  

 

Den somaliska diasporan förenas globalt på ett allmänt plan av åtminstone två saker: språket (somali) och religionen (islam). Även om det finns skillnader, identifierade många av de intervjuade dessa två faktorers förenande kraft. De sågs som saker som gör det lättare att verka tillsammans och för gemensamma mål.

 

Om man i diasporan använder flera olika officiella språk, förhöjs det politiska i valet av språk. I sådana fall når man inte ut till hela diasporan, eller merparten av den på samma språk, varvid informationen i den här aspekten fördelas ojämlikt. Till skillnad från den somaliska diasporan, har många stora diasporagrupper delats upp i olika språkgrupper. Till exempel talar merparten i den irakiska och syriska diasporan arabiska, men en del av befolkningen identifierar sig som kurder och anser kurdiska (dialekterna sorani och kurmanji ) vara deras modersmål. Dessutom används även andra språk på dessa områden. Därför har valet av arabiska, kurdiska eller något annat språk som kommunikationsspråk stor politisk betydelse. I princip skulle man kunna säga att ett gemensamt språk gör det enklare att hitta ett gemensamt mål för såväl diasporan i ett visst land som den globala diasporan. I intervjuerna upplevdes det somaliska språket som en kraftresurs som förenar den somaliska diasporan. Ibland kan det dock uppstår språkbarriärer mellan dem som hör till diasporan, om en del har bakgrundslandets språk och en del det nya (enda) hemlandets språk som förstaspråk. Ju fler generationer av representanter för diasporan som fötts i Finland, desto troligare är det att de som modersmål förutom, eller i stället för, somali talar något annat språk. Å andra sidan bevaras relationen till det somaliska språket via fostran, familjen och kontakten med Somalia. Vid planering av diasporanätverkens verksamhet och framför allt delaktiggörandet av ungdomar är det dock bra att ta språkets betydelse i beaktande.

 

En del som bott i Finland länge, särskilt bland äldre somalier, upplever sig inte ha lärt sig tillräckligt med finska för att få finskt medborgarskap eller klara sig självständigt i det finländska samhället. En del vuxna som ankommit under tidigare årtionden, och även en del av dem som numera ankommer som asylsökande, är analfabeter. Det är en utmaning att lära sig dessa färdigheter i Finland, eftersom man utöver att lära sig att läsa och skriva måste lära sig ett nytt språk, en ny kultur och grundläggande saker gällande skolgången. Personer som är analfabeter bör uppmärksammas i diasporanätverkens verksamhet, eftersom de befinner sig i en särskilt utsatt ställning jämfört med språkkunniga och högre utbildade.  En av de intervjuade beskriver att omsorgen inom den somaliska gemenskapen förenar medlemmarna sinsemellan. ”Vi måste investera i utbildning”, konstaterar hen. ”Precis som ett träd, behöver den ständig bevattning.” Hen fortsätter: ”Människor bör uppmuntras till utbildning, inte undervisas. Hur skulle vi kunna uppmuntra hemmammor i Finland till utbildning så att också de kan aktiveras mer och uppmuntra sina barn att delta i nätverkets verksamhet?”

 

Enligt samma intervjuad person är det viktigt att inom diasporagemenskapen förstå, att en utbildning på några år ökar personens kunskaper och inkomster efter avslutad utbildning. Enligt hen bör man även sluta tänka på kortsiktiga mål. Då ”skulle hemmamammorna inte längre befinna sig i en cirkel av praktikplatser, som inte ökar deras kunskaper eller kritiska tänkande”. Genom att stödja föräldrar kan man indirekt även påverka ungdomarna, som ofta behöver särskilt stöd i sin uppväxt mellan två kulturer.

 

4.4 Förtroende och jämlikhet

 

Ett begrepp som ofta framkom under intervjuerna och diskussionstillfällena var förtroende. Förtroende definierades inte specifikt för olika situationer, men det kan innebära både förtroende inom diasporan, förtroende mellan diasporan och det finländska samhället samt förtroende mellan diasporan och den lokala befolkningen i bakgrundslandet.

 

Förtroende är viktigt då diasporan åker för att idka hjälparbete på plats i Somalia och Afrikas horn. Å ena sidan riktas mycket misstro och misstänksamhet mot diasporan. Ibland upplevs det att de som hör till diasporan har bättre möjligheter än den lokala befolkningen till exempel att hitta arbete och knyta människorelationer. De som hör till diasporan för även med sig beteendesätt, klädstilar och värderingar som man skyr i bakgrundslandet. Dessutom kan orimliga förväntningar gällande till exempel rikedomar riktas mot diasporan. Tillspetsat anses personer som tillhör den somaliska diasporan som experter på Somalia i Finland, medan de i Somalia anses vara lite utomstående.  I många fall bygger dock representanter för diasporan upp förtroende genom personliga relationer samt med hjälp av kännedom om kulturen och religionen.

 

Vid planeringen av samarbete med diasporan bör tjänstemän och organisationer beakta olika kulturers verksamhetssätt. En diasporagemenskap som strävar efter att organisera sig och delta i samhälleligt påverkansarbete bör beakta att det i organisations- och föreningsverksamheten finns etablerade verksamhetsmodeller och att efterlevnaden av dessa påverkar möjligheterna att delta. Till exempel är det lättare för tjänstemän och politiker att hitta registrerade föreningar och organisationer som anammat ett tydligt verksamhetssätt och en tydlig struktur. Om diasporagruppen inte är organiserad och inte har representation eller kontaktuppgifter, kommer dess röst inte att höras i samhällsdebatten eller i beslutsfattandet. Det finländska samhället spelar också en viktig roll i att aktivt sträva efter att nå ut till diasporanätverken, så att de kan delta i arbete som rör utveckling i bakgrundslandet.

Det är viktigt att komma ihåg att diasporan inte bara har en röst och att alla ska ha lika möjlighet att uttrycka sitt ställningstagande. I diskussionerna kom det ofta fram att det är svårt att säga vem som egentligen är rätt representant för diasporan eller om man ens borde söka efter en. Även om man inte kan förutsätta att diasporan har en enhetlig röst, kan diasporans åsikter ändå saknas i olika samhällsdebatter och beslut. I sådan fall representeras diasporan ofta av diasporanätverken.

Finlands Somalia-nätverk är inte ett egentligt diasporanätverk, utan en paraplyorganisation för finska organisationer som har verksamhet i Somalia och Afrikas horn. Större delen av medlemsorganisationernas representanter och medlemmar hör dock till diasporan. I intervjuerna upprepades särskilt termen paraplyorganisation flera gånger och man hänvisade till den mer än till exempel till termen diasporanätverk. Paraplyorganisationen ansågs användbar, eftersom den samlar olika aktörer under sig och stödjer dem jämlikt. Man kan också säga att det i stället för att eftersöka ett ”gemensamt mål” för diasporan är möjligt att vara sams och verka sida vid sida även då man inte har lyckats eliminera diasporans alla interna åsiktsskillnader. Man kan säga att paraplyorganisationen representerar sakkunnighet med många röster och att den samlar aktörerna med gemensamma principer och verksamhetsmodeller utan att kräva enhällighet i alla frågor.

 

Om man inom någon diaspora planerar att organisera sig och bilda nya nätverk, lönar det sig att överväga möjligheten att grunda en paraplyorganisation och använda gemensamma verksamhetsidéer som den drivande kraften. Då blir diasporans representation mångsidigare än i fall där ett villkor för organiseringen är ett gemensamt mål och att hitta ett sätt att närma sig. I grunden av Finlands Somalia-nätverk har det från början funnits såväl representanter för den somaliska diasporan som externa finländska sakkunniga. Gällande Somalia har samarbetet underlättats av att det bilaterala utvecklingssamarbetet har långa anor. När situationen i diasporans bakgrundsland skiljer sig från situationen i Somalia, är det inte nödvändigtvis möjligt eller hållbart att genomföra motsvarande projekt. I diskussionerna konstaterades det att det i Irak finns rikligt med rikedomar, men att de är ojämlikt fördelade. Befolkningen är frustrerad över orättvisan, korruptionen och brotten mot de mänskliga rättigheterna, faktorer som är svåra att ändra med hjälp av utvecklingssamarbete eller monetärt stöd.

 

I flera intervjuer och diskussioner upprepades det gällande både Somalia och andra länder, att man i stället för att ge monetärt stöd borde skicka kunskaper till bakgrundsländerna. Vidare borde man överge idén om att utveckling alltid innebär att någon tillgång eller kunskap förs till bakgrundslandet. Utveckling kan även stödjas genom att dela information och erfarenheter samt till exempel genom att främja möjligheterna för dem som bor i bakgrundslandet att uttrycka sina åsikter offentligt och utöva internationell affärsverksamhet. Dessutom kan diasporan främja informeringen av frågor gällande bakgrundslandet samt påverka dem politiskt i sitt bosättningsland.

 

4.5 Framtida mål och ungdomarnas roll

 

Det vore önskvärt att i ännu större utsträckning få med fler ungdomar i Finlands Somalia-nätverks verksamhet, även om yngre generationer också har hittat verksamheten. En av de intervjuade, som var med i inledningsskedet, beskriver: ”För närvarande finns det inga större mängder ungdomar som engagerat och genuint vill komma med i verksamheten. Man borde satsa på ungdomarna. Jag har undersökt hur frivillighet ökar och stödjer sysselsättningen. Det finns bevis för att frivillighet ökar motivationen och kunskaperna. När du har dessa färdigheter, uppskattar också arbetsgivaren det.”

 

Aktiviteter och utbildning avsedda för invandrare riktas ofta till invandrarnas barn. Den intervjuade berättar hur det tog lång tid för hen som barn att upptäcka att en sådan inställning skapar skillnader mellan hen och andra som är födda i Finland och att hen inte är invandrare per definition. Den somaliska identiteten upplevs ändå oftast positiv, trots utmaningarna. Anknytningen till den somaliska kulturen och viljan att lära sig om sin egen kulturbakgrund sänkte ytterligare den intervjuades tröskel att komma med i diasporanätverkets verksamhet jämfört med andra hobbyer och annan verksamhet.

 

En av styrelsemedlemmarna konstaterade att Finlands Somalia-nätverk nu som 15-åring är myndig enligt somalisk lag. De intervjuade önskade att det nu myndiga nätverket ska fortsätta med och utöka verksamheten. Många önskade att verksamheten i framtiden skulle omfatta ett ännu större geografiskt område i Somalia och Afrikas horn. Man såg även ett ännu tätare samarbete med lokala aktörer i bakgrundslandet som ett positivt mål. Man lyfte flera gånger fram att Finland och finländare i Somalia har ett gott rykte som tillförlitlig samarbetspartner, vilket underlättar verksamheten.

 

Allmänt sett ansågs det att verksamheten kommer att förändras på ett betydande sätt i framtiden, även om man ännu inte riktigt vet hur. En central fråga är hur man ska lyckas få med ungdomar i verksamheten. Dessutom funderade man på om man vid sidan av utvecklingssamarbetsprojekten kunder ordna ännu mer verksamhet i Finland, såsom stöd till utslagna ungdomar. En av de intervjuade konstaterade att föreningsverksamhet överlag inte är särskilt lockande för ungdomar och att man måste hitta på nya verksamhetssätt. Många ungdomar med somalisk bakgrund som fötts i Finland har ändå en stark somalisk identitet och med anledning av det tror man att verksamhet med diasporanätverken kan intressera åtminstone en del av ungdomarna. Det är intressant att se hur förändringarna i generationerna och identiteten i diasporan kommer att synas i verksamhetsformerna.

 

SLUTLIGEN

 

Under projektet Dialogprocessen insamlades förslag, med hjälp av vilka man kan stödja diasporans deltagande i samhället i det nuvarande bosättningslandet samt i förhållande till bakgrundslandet. Förslagen beskrivs i korthet nedan och de kan utnyttjas av såväl representanter för diasporan och diasporanätverken som organisationer, tjänstemän, beslutsfattare och andra sakkunniga som arbetar med diasporan.

 

  1. Diasporarepresentanternas tidiga deltagande i projekt, myndighetsverksamhet och forskning som gäller dem och deras bakgrundsland bör garanteras. Detta gäller såväl planerings- som genomförandeskedet. Diasporans deltagande bör inte ses som mervärde, utan som en förutsättning för verksamheten. Sakkunnighet baserat på erfarenheter bör dock skiljas från professionell sakkunnighet. Jämlik representation av representanter för diasporan bör garanteras.

 

  1. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid kommunikationssätten och språket. Användningen av sociala medier är viktigt och når ut till många personer. Kommunikation som idkas på olika språk bör vara ett krav, inte ett mervärde. Informationen bör vara så lättillgänglig som möjligt på de språk som diasporan använder (inte t.ex. endast via en länk som delats på bosättningslandets språk). Användning av olika språk sprider informationen effektivt och hjälper till att nå ut till dem som på grund av begränsade språkkunskaper befinner sig i en sårbar ställning.

 

  1. Det lönar sig att stödja diasporaföreningarnas organisering. Särskilt en paraplyorganisation är en bra struktur då många mindre grupper eller föreningar vill verka tillsammans. Även när inte alla åsiktsskillnader har lösts, kan olika grupper verka sida vid sida. Ömsesidigt lärande, förtroende och förståelse för verksamhetskulturerna främjas av att personer som inte hör till diasporan medverkar.